11,2 procent — så stor andel av Sveriges bruttonationalprodukt, BNP, utgjorde hälso- och sjukvården under 2024. Denna siffra har varit stabil jämfört med föregående år, men den låga tillväxttakten i sektorn – en ökning med 4,1 procent till totalt 719 miljarder kronor – tydliggör ett skifte. I ljuset av BNP:s något svaga prestation med tillväxt på endast 0,2 procent under 2025, framstår hälso- och sjukvårdens utgifter som en ohållbar faktor i en mer pressad ekonomisk verklighet.

Den offentliga sektorn har fortsatt att dominera finansieringen av hälso- och sjukvården, med 86 procent av utgifterna finansierade av myndigheterna. Hushållens bidrag, som utgör 13 procent av totalen, ökar dock snabbt, särskilt inom tandvården där hushållen stod för 58 procent av kostnaderna. Trots detta kvarstår den stora bördan på den svenska staten.

Utgifterna har ofta påverkats av extraordinära faktorer, och under pandemin klättrade andelen av BNP till 11,4 procent. Efter att ha sjunkit till 10,8–11,1 procent under åren före pandemin visar nu den oförändrade andelen av BNP att sektorens utveckling hamnat i en stabil men också trång ekonomisk situation. Hälso- och sjukvårdens andel av BNP är nu troligtvis en enhetligitet snarare än en tillväxtmotor.

Huvudområdena inom hälso- och sjukvårdens utgifter är intressant. Cirka 50,6 procent går till botande och rehabiliterande tjänster, med goda ökningar på 4,3 procent jämfört med föregående år. Den största ökningens drivkraft inom detta område var den slutna vården, som stigit med 5,2 procent, ett tecken på en ökad efterfrågan som kan kopplas tillbaka till en allt äldre befolkning och fler kroniska sjukdomar.

Samtidigt har utgifterna för förebyggande vård minskat med 4,4 procent. Denna minskning, som reflekterar en sviktande prioritering av hälsofrämjande insatser, kan vara oroande om trenden fortsätter. Förebyggande vård står för endast 3 procent av hälso- och sjukvårdens utgifter vilket kan ifrågasätta långsiktiga strategier för kostnadseffektivitet och hälsa.

Inom medicinska varor till öppenvårdspatienter har kostnaderna för receptförskrivna läkemedel ökat med 7,9 procent. Denna ökning skapar press på såväl hushållens ekonomiska resurser som på de offentliga finances, med potential för fortsatta underskott i hälso- och sjukvården.

Ekonomi och hälsa sammanflätas alltmer, och med en BNP-tillväxt som halterar finns det en uppenbar risk att offentlig och privat finansiering av vården kan pressas ytterligare. Utfallet av kommande budgetdiskussioner och hälsopolitiska beslut kommer i hög grad att avgöra hur bitarna kommer att falla på plats — för både ett mer hållbart hälso- och sjukvårdssystem och de som är beroende av dessa tjänster på daglig basis.